Jag satt häromdagen och läste en artikel i GP där man intervjuade Boby Gosh om hans nystartade pappagrupp i Frölundaskolan. Ju mer jag läser desto mer upprörd blir jag...

Bl.a min man som för tillfället är hemmapappa är inte med i pappagruppen på Frölundaskolan men ändå engagerad i barnen. Han tar barnen till skolan, han hämtar barnen, han lagar deras mat, han går alltid med på utvecklingssamtal, deltar i möten när åtgärdsprogram ska följas upp, sitter med i skolans brukarråd m.m Utöver detta sitter han även med i styrelsen för Gånglåtens barnförening Ormen Långe som är en verksamhet för alla områdets barn, området som även Boby Gosh bor på. Föreningen anordnar även Gånglåtens kulturdagar där överskottet går till barncancerfonden och man anordnar varje år en resa - förra året var det Skara sommarland så barn som kanske inte har möjlighet annars får komma iväg på något roligt under sommaren. I år planeras ett läger arrangerat av föreningen. I denna förening är 50% av styrelsen pappor och volontärerna är överhängande pappor på området.

När min man pratade med Boby fick han höra att om man inte kommer till pappaföreningen så visar man inte att man engagerar sig!!

Att Boby själv är en person som hotar med kvarsittning till halv sex på kvällarna, säger till barnen att man inte ska läsa och tro på skollagen på nätet eftersom det är lögn och menar på att neuropsykiatriska funktionshinder kan botas med lagsporter gör bara hela pappaföreningen tragisk.

Så länge man inte kan se att alla fyller sin funktion och bara ser den egna insatsen som viktig kan man inte göra skillnad i samhället. Jag tycker man får se till helheten och ta reda på fakta innan man sätter sig i media och uttrycker sig så starkt som han faktiskt gjorde.

Vi har anmält Frölundaskolan till skolinspektionen. Vi har fått rätt och skolan har fått kritik på alla punkter. Personalen på skolan borde få fördjupade kunskaper inom problemskapande beteende och konflikthantering. Man måste gå till kärnan först, det är dessa personer vi lämnar över våra barn till. Dom ska vara en stor del i arbetet för att göra våra barn till ansvarstagande individer med bra värderingar. Jag lägger inte över allt på skolan men dom har ändå ansvaret för våra barn under ca: 50 % av deras vakna tid.

Min son uttryckte det så bra: Anledningen till att många pappor inte kommer på pappagruppens möten som är på kvällarna kanske är just för att dom är hemma och tar hand om sina barn!!

Jag tror och hoppas att GP tar upp alla sidor av historien - för många engagerade pappor känner sig just nu orättvist behandlade.

// Spectra

Tänkte jag skulle ta mig lite tid och skriva ett par rader. Är ju inte direkt jätteduktig på att uppdatera i bloggen men det känns som om tiden inte räcker till.

Vi skulle ju ha ett möte i skolan - uppföljning av åtgärdsprogram. Detta såg jag fram emot då vi även skulle ha med en specialpedagog från habiliteringen. Dagen D kom och telefonen ringer kl 8 på morgonen. Det var från rektorsexpeditionen. Dom talade om att mötet skulle ställas in för helt oväntat hade rektorn, läraren och kuratorn blivit sjuka!!! Va fan, går det en epedemi just nu eller!? Fick ringa och lämna återbud till hab. Klockan 9.15 ringer telefonen igen, denna gången var det specialpedagogen från skolan som undrade var vi var för vårt möte började ju kl 9.00 Då visade det sig att rektorn hade pratat med henne och sagt att mötet skulle hållas ändå! Hmmm det hade blivit vi och specialpedagogerna då, även om båda dom e toppen så känns det ju inte riktigt okej. Men eftersom kommunikationen på skolan inte funkar speciellt bra uppenbarligen så var det ingen från expeditionen som hade meddelat skolans pedagog om att det var inställt.

Vi fick veta att vi skulle få en ny tid snarast - Vi har fortfarande inte hört något.

Ett par dagar senare var vi på ett första möte hos LSS-handläggaren. Hon verkade vara supergo´och kändes som en människa som faktiskt genuint brydde sig. Vi pratade igenom vår situation och hon trodde att korttidsvistelse utanför hemmet skulle kunna vara något för sonen. Det skulle ske i form av lägerverksamhet 1 helg i månaden och 1 vecka på sommaren. Känner mig lite kluven inför detta för man har nog blivit lite av en hönsmamma som har svårt att släppa taget. Men hon ska i alla fall komma och träffa sonen nästa vecka så får vi se vad som händer sedan.

Sen hade vi ju även beställt ett kedjetäcke genom habiliteringen. Det kom igår och sonen har hunnit använda det 1 natt. Resultatet efter första natten var strålande!!! Sonen kom upp och var alldeles lyrisk. Han sa med egna ord att han aldrig i hela sitt liv hade sovit så gott innan. Sen blev han lite kryptisk och beskrev själva känslan av att sova med täcket som "annorlunda" :) Hoppas verkligen att det fortsätter på samma sätt så man slipper höja melatonindosen eller tvingas ge annan medicin.

Nu ska vi ju även till BUP snart igen och träffa överläkaren. Av någon anledning har ju hon valt att hålla kvar sonen som sin patient. Tänkte jag skulle tala med henne om sonens panikångest som verkar komma oftare nu för tiden. Han har även fått enorma problem när det gäller att åka kommunalt. Han tycker inte om alla olika människor och får för sig att folk ska attackera honom med vapen och liknande. Detta begränsar ju honom självklart en hel del speciellt med tanke på att vi inte har tillgång till bil. Hade man haft pengarna så hade ju bil i det här läget vart prio 1. Kan man skriva bil på önskelistan till tomten tror ni?

Känns som det bara blir mer och mer som oroar sonen och ibland känner man sig helt maktlös som förälder. Hatar att se honom må dåligt och ibland blir jag också jävligt trött på att omgivningen kan vara så jävla oförstående!! Men men inget att hänga upp sig på!!

Ha en underbar Påsk nu allesammans!!

// Mrs Spectra