Tänkte jag skulle ta mig lite tid och skriva ett par rader. Är ju inte direkt jätteduktig på att uppdatera i bloggen men det känns som om tiden inte räcker till.

Vi skulle ju ha ett möte i skolan - uppföljning av åtgärdsprogram. Detta såg jag fram emot då vi även skulle ha med en specialpedagog från habiliteringen. Dagen D kom och telefonen ringer kl 8 på morgonen. Det var från rektorsexpeditionen. Dom talade om att mötet skulle ställas in för helt oväntat hade rektorn, läraren och kuratorn blivit sjuka!!! Va fan, går det en epedemi just nu eller!? Fick ringa och lämna återbud till hab. Klockan 9.15 ringer telefonen igen, denna gången var det specialpedagogen från skolan som undrade var vi var för vårt möte började ju kl 9.00 Då visade det sig att rektorn hade pratat med henne och sagt att mötet skulle hållas ändå! Hmmm det hade blivit vi och specialpedagogerna då, även om båda dom e toppen så känns det ju inte riktigt okej. Men eftersom kommunikationen på skolan inte funkar speciellt bra uppenbarligen så var det ingen från expeditionen som hade meddelat skolans pedagog om att det var inställt.

Vi fick veta att vi skulle få en ny tid snarast - Vi har fortfarande inte hört något.

Ett par dagar senare var vi på ett första möte hos LSS-handläggaren. Hon verkade vara supergo´och kändes som en människa som faktiskt genuint brydde sig. Vi pratade igenom vår situation och hon trodde att korttidsvistelse utanför hemmet skulle kunna vara något för sonen. Det skulle ske i form av lägerverksamhet 1 helg i månaden och 1 vecka på sommaren. Känner mig lite kluven inför detta för man har nog blivit lite av en hönsmamma som har svårt att släppa taget. Men hon ska i alla fall komma och träffa sonen nästa vecka så får vi se vad som händer sedan.

Sen hade vi ju även beställt ett kedjetäcke genom habiliteringen. Det kom igår och sonen har hunnit använda det 1 natt. Resultatet efter första natten var strålande!!! Sonen kom upp och var alldeles lyrisk. Han sa med egna ord att han aldrig i hela sitt liv hade sovit så gott innan. Sen blev han lite kryptisk och beskrev själva känslan av att sova med täcket som "annorlunda" :) Hoppas verkligen att det fortsätter på samma sätt så man slipper höja melatonindosen eller tvingas ge annan medicin.

Nu ska vi ju även till BUP snart igen och träffa överläkaren. Av någon anledning har ju hon valt att hålla kvar sonen som sin patient. Tänkte jag skulle tala med henne om sonens panikångest som verkar komma oftare nu för tiden. Han har även fått enorma problem när det gäller att åka kommunalt. Han tycker inte om alla olika människor och får för sig att folk ska attackera honom med vapen och liknande. Detta begränsar ju honom självklart en hel del speciellt med tanke på att vi inte har tillgång till bil. Hade man haft pengarna så hade ju bil i det här läget vart prio 1. Kan man skriva bil på önskelistan till tomten tror ni?

Känns som det bara blir mer och mer som oroar sonen och ibland känner man sig helt maktlös som förälder. Hatar att se honom må dåligt och ibland blir jag också jävligt trött på att omgivningen kan vara så jävla oförstående!! Men men inget att hänga upp sig på!!

Ha en underbar Påsk nu allesammans!!

// Mrs Spectra