Ibland känns allt verkligen bra snurrigt!

När sonen gick in under LSS blev det helt plötsligt en massa som skulle fixas. Man får ju ta alla kontakter själv och det blir en hel del ringande och springande måste jag ju säga. Många tror att man blir serverad allt på ett silverfat men så är inte fallet kan jag tala om. Man får undersöka och ta reda på det mesta själv. LSS-handläggare, försäkringskassan, arbetsterapeuter, läkarintyg - vem ska ha vad, vilket kontor ska det skickas till, vem gör vad o.s.v En riktig jävla djungel är det kan jag tala om.

Men måste också säga att vårt team på habiliteringen verkar vara helt underbara. Dom ger råd, stöttar, går med och fixar.

Ringde till dom och berättade att vi har problem i skolan och att vi har fått tid för uppföljning av åtgärdsprogram - det var inga problem, en av specialpedagogerna i teamet bokade upp sig och kommer gå med och stötta upp under samtalet.

Ringde dagen efter och pratade om sonens sömnproblem - inga problem, arbetsterapeuten i teamet berättade om bolltäcken och kedjetäcken. Vi bestämde oss för att prova kedjetäcket först och funkade inte det så skulle vi prova bolltäcket. Så det är beställt och kommer levereras om drygt 2 veckor. FANTASTISKT!!

Ibland när man sitter här hemma så känner man sig verkligen ensammast i världen med sina bekymmer. Känns som om ingen annan har lika mycket som en själv. Självklart vet jag att så inte är fallet men det är svårt att se det i dom stunderna. Ibland vill man bara skrika och slita sitt hår. Spotta på alla som tror att dom vet hur det känns.

Sen kommer man till sans och inser att man faktiskt har det jävligt bra. Jag har ju faktiskt världens underbaraste familj   

Jag är inte så stark som många tror, jag väljer bara att inte visa mina svagheter - vilket faktiskt kan vara en svaghet i sig. Sen är det svårt att känna efter när man går på högvarv, tankarna och känslorna kommer på sena kvällar och nätter när det blir tyst och lugnt. Då inser man att man faktiskt är ganska känslosam... Det leder i sin tur till att man får sömnsvårigheter och så håller det på.

Vissa saker har jag svårt att släppa också. Skolan är en sån grej!!

I skolan säger dom att dom har så kallade pedagoger och det ska vara så jävla inne med salutogent tänkande.... Jag vet inte om det bara är jag eller bara i vår skola, men de flesta där har ingen aning om vad pedagogik eller salutogent innebär. Dom pratar om sina likabehandlingsplaner och det låter så himla fint, men det är ingen som följer dom här planerna. När man går på föräldramöten och försöker engagera sig då får man höra att det är fel forum att ta upp saker på?? Vilket jag tolkar som: Nej, ta inte upp det nu så vi måste stå för våra fel och brister inför alla föräldrar.

Rektorn ska vi inte prata om!! Hon verkar ha gått i en kurs där man lär sig konsten att byta samtalsämne. Verkligen tragiskt!!

Nä nu ska jag sluta vara bitter för ikväll ;) Kram på er alla och sluta aldrig stå upp för er sak.

// Mrs Spectra