Morgonen avklarad!!  

Längtar efter semester. Känner verkligen att jag behöver koppla av. Hjärnan går på högvarv heeela tiden...

Men är tacksam för att morgonen här hemma brukar vara rätt smärtfri. Sonen har sina strikta rutiner och så länge dem inte bryts är allt hellugnt. Går något däremot fel så är den morgonen körd vilket oftast i sin tur leder till att skoldagen blir förstörd.

Ibland kan jag bli så full i skratt över hur folk tänker. Jag har t.ex flera gånger fått höra att många föräldrar inkl. jag själv "skaffar" en diagnos för att man vill ha massa bidrag.. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta. Visst - jag får 1/4 vårdbidrag, för er som inte vet så innebär det ca: 1500:- efter skatt. Detta är pengar jag både kan ha och mista då vi är två heltidsarbetande föräldrar här hemma.

Så till er som tror annat vill jag bara säga: En diagnos är inget man vill sträva efter. Jag kan inte tänka mig att det finns någon frisk förälder som strävar efter att få en diagnos på sitt barn. Däremot är det en väldig lättnad när du får det. Alla pusselbitar faller på plats och man får en helt annan förståelse för sitt barn. Du får också helt andra förutsättningar och redskap till att hantera de olika situationer som kan uppstå när du har ett barn som är annorlunda.

I vårt fall var det även så att vår son var lite äldre när han fick sin diagnos. Detta gjorde att även han fick en helt annan förståelse för sig själv. Han var inte elak som många andra sa, han bara tolkade saker fel och hade lättare för att gå i effekt än andra.

Tänk dig själv att leva ett liv utan att förstå ironi t.ex Säger någon: Är du dum eller? Ja då är du helt säker på att den personen precis kallade dig idiot - vilken tyngd, sorg och ilska man måste gå omkring med.

Nä, önskar man kunde sprida lite mer kunskap om dessa barn och deras funktionshinder - både bland barn och vuxna.

// Mrs Spectra