Äntligen fick vi den slutliga diagnosen på sonen. Vi har ju i stort sett vetat hela tiden vart det var på väg men på grund av alla kompleterande tester för att verkligen säkerställa den slutliga diagnosen har det dragit ut på tiden.

Slutresultatet blev som sagt innan:

* Autistiskt syndrom

* ADHD

* Skrivmotoriska problem

* Maladaptivt stress-syndrom

* Depression

Nu ska remiss skickas till habiliteringen och så får vi se om det kan vara något att ha. Är ju tacksam för allt stöd och hjälp man kan få.

Förövrigt går det rätt bra här hemma. Har precis höjt dosen av concerta till 54mg/dag. Ganska hög dos men jag har en ganska stor kille ;)

Är grymt tacksam för hans mediciner - skillnaden är som natt och dag och jag ångrar inte för ett ögonblick att vi valde medicin. Hela familjesituationen har ändrats efter insättning och konflikterna är nu ganska sällsynta. Visst finns det massor att jobba på men det rör sig mest om saker mediciner inte kan råda bot på.

Så för att klargöra - Jag tror inte mediciner löser alla problem men jag tror det underlättar så att man hittar en väg till ömsesidig kommunikation där man kan hitta en väg till lösningar på problemen.

Även om det är lugnt här hemma nu så måste jag erkänna att jag är helt slut. Skulle ge vad som helst nästan för att få komma ifrån bara över en helg eller så med min underbara man. Tyvärr är det så att när man lever i en sån här situation glömmer man lätt bort hur viktigt det är med vuxentid. Vi försöker hitta luckor men det är inte lätt när båda jobbar 100%, man är aktiv i föreningsliv & föräldrar till 2 barn där den ena faktiskt kräver bra mycket mer än "friska" barn. Utredningar, möten, hälsokontroller, utbildningar m.m. tar en hel del tid.

Glöm inte bort varandra - kärleken & omsorgen du kan få från din partner ger dig oanade krafter!

Våga även acceptera hjälp från familj, vänner och myndigheter - Du är bara människa!

/ Mrs Spectra