Äntligen är helgen över och saker och ting kan återgå till det normala!!

Julen innebär ju en massa spänningar och förväntningar för barnen - så är det även här... Men det går sedan över i ångest och depression :( Det blir liksom för mycket som avviker från den normala vardagen och det blir svårhanterligt. Känns helkonstigt att ha en son som är överlycklig över sina julklappar samtidigt som han går ner sig eftersom allt bara har vart för mycket. Kan säga att man känner sig väldigt kluven och samtidigt som det bästa vore att ställa in julen så vet man att han vill ha den även om den är jobbig... Väldigt frustrerande!!

För övrigt har vi ju höjt Concertan från 36 till 54 och det har fungerat bra. En hel del oönskade självskadebeteenden har slutat i samband med det. Innan bet sonen nämligen sönder sina naglar, nagelband och huden runt naglarna så det ständigt var öppna sår där. Såg mindre skönt ut och infektionsrisken var hög. Han har också i samband med doshöjningen blivit en väldigt argumenterande och analyserande kille. Många har tyckt att det vart lite jobbigt men det är bara för att han råkar vara väldigt ärlig och ifrågasätter om han tycker något är fel. Det är inte dåligt dräpande kommentarer som kommer ibland, men han säger dom på ett så vuxet och informativt sätt - han har även alltid en poäng i det han säger så man kan liksom inte svara tillbaks. Helt underbart att se!!

EX:

Sonen sa att en kompis till honom sagt att alla borde ha likadana kläder i skolan för då var ju alla lika mycket värda och då skulle ingen mobbas.

Sonen svarade:

Om du tycker att alla ska behöva ha likadana kläder för att vara lika mycket värda är det ju du som är mobbaren!

/ Mrs Spectra